Elmar vågar inte plocka upp lappen. Han får en känsla av att
han skulle bränna sig om han rör vid den. Bankningarna på dörren får honom att
hoppa till.
”Vi ser att du rör dig där inne! Släpp in oss nu! Vi ser
också att clownens skor står på golvet”, ropar Rebecka. ”Jag ringer din syrra
annars, så får hon släppa in oss!”
Elmar har flera gånger tänkt att det är världens sämsta dörr
om man vill låtsas att man inte är hemma. Till exempel när det kommer
försäljare och ringer på. Dörren har nämligen två långa fönsterpartier med
frostat glas.
Det dundrar av åska igen och då tänds plötsligt ljuset på
ovanvåningen. Elmar tittar på lappen som ligger på golvet. Texten som stod där
nyss, hitta mig, är borta.
Elmar måste ha svimmat. Eller somnat? Hur kan han annars
ligga i sängen när han vaknar? Var allt bara en dröm?
Hans syster Alexandra står böjd över honom. Hon har svarta
kläder på sig som vanligt och hennes långa bruna hår är uppsatt i en rufsig
tofs på huvudet.
”Upp och hoppa din sömntuta!”
”Vad hände?” frågar han osäkert.
Men Alexandra är redan på väg ut ur rummet. Han vill ropa
tillbaka henne och berätta om vad som hände kvällen innan. Men samtidigt blir
han osäker på om det faktiskt har hänt.
Han hasar sig upp ur sängen och klär på sig. Pussar bilden
av sin mamma och går ner för att äta frukost.
Först kastar han sig ut i trappan som han brukar, för att ta
den i tre långa hopp. Men så får han syn på något. Mitt bland alla djurhuvuden
sitter det en kniv i väggen. Och bredvid kniven en vit lapp som det står hans
namn på. Elmar känner inte igen kniven. Men något får honom att dra ut den ur
väggen och springa upp på sitt rum och gömma den under madrassen.
Han glömmer bort att ta trappan i stora kliv när han går ner
andra gången.
I köket sitter hans pappa med tidningen uppslagen framför
sig, samtidigt som han pratar upprört i telefon.
”Vet du vad som hänt?” frågar Alexandra.
Hon slänger över tidningen till Elmar och han läser
rubriken. ”Lyxig villa drabbad av en rad märkliga incidenter.” Under rubriken
ser han en bild av sitt eget hus.
”Vad menar du?” frågar Elmar och darrar på rösten.
”Kom och kolla i hallen”, säger Alexandra och drar med
honom.
Hon drar fram honom mot glasskåpet med farbergéägget, men skåpet
är tomt. Samtidigt så hör han hur hans pappa slår handen i bordet i köket och
skäller på den som sitter i andra luren.
Bredvid det tomma glasskåpet hänger tavlan. Men den ser inte
ut som vanligt. Clownen som tidigare var ensam har nu fått sällskap av två
clowner till. Och de ser ut som Blondino båda två.
Elmar backar och sväljer. Han känner det som om han ska
kräkas.
”Vet du vad som hänt?” frågar Alexandra igen.
”Det kanske var en clown”, försöker Elmar skämta.
Men Alexandra korsar armarna över bröstet och skrattar inte.
”Jag fattar ingenting! Jag trodde jag hade drömt”, gnäller
Elmar.
Deras pappa kommer ut i hallen och är röd som en clownnäsa i
hela huvudet.
”Jävla amatörer!”
Han skakar tidningen framför näsan på dem.
”Polisen menar att de inte kan göra något åt att det redan
står i tidningen!”
Elmar ser nog förvirrad ut, så Alexandra förklarar.
”Det är någon som skrivit i tidningen om att vårt ägg blev
stulet och att tavlan är förstörd. Innan vi själva visste om det ens. Fattar
du? Någon har tipsat en journalist innan vi ens gjort en polisanmälan!”
Elmar börjar gråta.
”Det hände något jättekonstigt igår!”
Han berättar allt som hände. Om Blondino och hur elaka
gänget var. Att han bjöd in Blondino och om allt märkligt som hände. Men han
ser att de inte tror på honom.
”Men hur skulle en clown kunna försvinna i vårt hus?” ryter
hans pappa. ”Och hoppa i vår pool utan ett spår? Nu får du berätta vad som
verkligen hände och inga fantasier tack. Glömde du stänga dörren? Du vet ju att
du måste vara noga med det med tanke på all dyrbar konst jag har här inne.”
”Men jag säger som det var! Det var det som hände, jag
lovar”, snyftar Elmar.
Då ringer pappas telefon och han svarar irriterat. Men innan
han gör det så mimar han; ”du stannar hemma från skolan idag.”
”Men, det kan jag inte”, säger Elmar.
Han vill inte stanna en minut till i huset.
”Vi måste ju hjälpa pappa. Nu när det bara är vi tre”, säger
Alexandra anklagande.
Elmar bestämmer sig genast och när Alexandra går tillbaka in
i köket så skyndar han sig att sätta på sig skorna, sliter med sig jackan och
går ut. Han springer en bit så han ska komma bort från huset. Det duggar lite
lätt och de höstgula löven ligger fastklibbade på trottoaren. Som utsmetat
clownsmink.
På andra sidan gatan ser han reklam för en ny sorts flingor
och han ryser när han ser vad de heter. Clownflingor. En clown som påminner om
en blandning av GB-glassgubben och Blondino pryder flingpaketet.
Elmar stänger av mobilen som ringer ilsket i fickan. Det är
hans pappa. Han ser på klockan att han är tidig så han sätter sig i busskuren
utanför skolan och viker en pappersbåt av en gratistidning. När den är klar
sätter han den i bäcken som går längs vägen och hela vägen bort till
fotbollsplanerna. Båten guppar glatt och ivrigt iväg.
Elmar drar sig mot skolan och hoppas att han ska hinna in
innan hans pappa kommer dit och försöker få med honom hem igen. Han känner att
han måste prata med Rebecka. Om vad som hände kvällen innan. Han blir svettig i
händerna bara han tänker på det. Delvis för att han är rädd för henne. Men
också för att hon är en sådan tjej som man vill vara nära trots att man är rädd
för henne. Inte för att han är kär i henne eller så. Men det pirrar i magen när
han tittar på henne.
Och där kommer hon. Hon går över skolgården. Tyvärr har hon
killarna i släptåg efter sig. Men det kan inte hjälpas. Han måste fråga.
”Rebecka! Vänta!”
Hon vänder sig om och tittar intensivt på honom.
”Vad vill du?”
”Vad hände igår? Ni bankade på dörren och ville komma in.
Men sen så måste jag ha svimmat eller något.”
Rebecka tittar irriterat på honom.
”Gick ni sen? Såg ni något?” försöker han.
”Alltså lillpysen, jag vet inte vad du pratar om”, svarar
hon och föser honom åt sidan.
Och när hon springer upp för trapporna till skolan så ser
Elmar något som välter åt sidan av hennes snabba steg. Det är hans pappersbåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar