Det börjar blixtra och stora ljusstreck lyser upp den mörka himlen. Blondino och Brunetto springer fram till Alexandra och försöker slå ur amuletten ur hennes hand.
Alexandra tappar amuletten och en stor blixt slår rakt ner i smycket och blixten leds sedan vidare mot tavlan. Ljuset försvinner in i bilden och är borta utan att en skråma syns på tavlan.
Tavlan börjar skaka och clownen i mitten av tavlan börjar se mer och mer mänsklig ut.
På ett ögonblick är Blondinos och Brunettos pappa ute ur tavlan och ropar med sin italienska brytning:
”Blondino och Brunetto! Vad jag har saknat er!”
”Pappa!” ropar Blondino och Brunetto och de omfamnar varandra alla tre.
”Ge oss mamma och Elmar!” avbryter Alexandra deras glädjedans som de börjat studsa runt i.
Clownerna vänder sig om och samtidigt som de hånskrattar börjar de springa ut från kyrkogården. De håller i speglarna som Jessica och Elmar sitter fast i och tar dem med sig.
Flack och Flint går som i trans efter dem och de håller fortfarande tavlan och ägget i händerna. Elmar undrar om det är clownerna som kontrollerar dem på något sätt.
William och Jack börjar springa mot utgången på kyrkogården och blockerar vägen för clownerna.
Rebecka har sprungit fram och tagit upp amuletten från marken. Hon står och håller den i ett stadigt grepp. Det ryker om den och den börjar glöda. Rebeckas läppar rör sig och hennes blick är stadigt fäst på clownerna.
Då inser Blondino deras misstag. Han tvärstannar och ropar:
”Pappa! Amuletten! Vi måste ta den med oss!”
De vänder sig om och tittar på Rebecka.
”Ge oss amuletten!” skriker Blondinos och Brunettos pappa.
”För sent”, väser Rebecka och amuletten börjar lysa och skjuter ut en blixt.
Speglarna som clownerna håller i börjar skaka.
”Nej!” skriker Blondino.
Elmar känner hur ett starkt ljussken tar tag i honom och verkar slunga honom ut i universum. Han flyger genom en tunnel av gnistor och sedan ligger han plötsligt på grusgången på kyrkogården. Och bredvid honom ligger hans mamma!
”Mamma!”
Elmar kastar sig över henne och de skrattar och gråter om vart annat. Martin och Alexandra ansluter sig och det är första gången på länge som Elmar ser sin pappa så som han var förut. Glad och känslosam.
”Nu jävlar händer det saker!” hör de hur Jack ropar borta vid grinden och det får dem att komma ihåg alla de andra och clownerna som fortfarande är där.
Blondinos och Brunettos pappa ser ut som om han ska explodera av ilska.
Elmar tittar mot Rebecka och hoppas att hon har en plan för vad som ska hända nu.
Han ser hur Rebecka tar upp en liten papperslapp ur innerfickan av jackan. Hennes läppar rör sig igen av en mumlade formel av konstiga ord och hennes darriga pekfinger är riktat mot clownerna.
På något sätt får hon kontroll över clownerna och de far upp i luften och virvlar runt i en vrålande massa, innan de sveps in i tavlan och försvinner. Flack som höll i tavlan tumlar baklänges av trycket och dimper ner på marken. Och då är det som att han plötsligt blir sig själv igen. Flint tappar ägget och blir också sig själv, som om en förbannelse är bruten.
Tavlan är nu åter fylld av tre fula clownansikten. Rebecka tar upp tavlan från marken och slänger ner den i Jessicas tomma grav.
”Nu är de instängda där för alltid”, säger hon och tittar sig nöjd men trött omkring på de andra.
Familjen är återförenad och alla är glada. De bestämmer sig för att gå till pizzerian och äta allihop. Elmar tar mod till sig och kramar Rebecka och hon kramar honom hårt tillbaka.
”Tack. För allt”, säger han.
”Äsch, lägg ner pygmé, det är lugnt”, svarar hon men ger honom en lätt puss på kinden.
Till slut säger Flack och Flint att de måste gå hem. De tittar på Elmar. Elmar blinkar till med ögonen och blir kall. Flacks och Flints ansikten såg för ett ögonblick ut som två skräckinjagande clownansikten.
Men när Elmar blinkar igen så ser de ut som vanligt och reser sig och går. Flack blinkar med ena ögat.
”Vi ses i skolan Elmar. Hej”, säger Flack.
”Då”, säger Flint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar